VM i byråkrati

Egentligen hör det här inte till ämnet USA, men det kan kanske ändå vara intressant för stockholmsstudenter att veta: Om du bor hos SSSB (Stiftelsen Stockholms Studentbostäder) och vill hyra ut din lägenhet i andra hand medan du är borta, då gäller det att vara ute i mycket god tid och förutse alla möjliga problem, för de kommer att dyka upp.

Jag lyckades hitta en hyresgäst via Stockholms Universitets annonsplats, och sedan kontaktade jag SSSB för att få svar på några praktiska frågor. Jag kollade deras hemsida och mailade till den adress som man skulle maila till om man hade frågor. Jag ville bland annat veta hur lång tid det brukar ta för SSSB att behandla min ansökan. Jag ville också veta om jag skulle behöva ta några låtsaspoäng under våren för att få bo kvar, eftersom poängen från mitt exjobb inte kommer att rapporteras in förrän under hösten.

Efter en månad eller så började jag undra varför jag aldrig fick något svar. Jag letade upp fler mailadresser på hemsidan och mailade några till som jag trodde skulle kunna svara på mina frågor eller vidarebefordra dem till någon som kunde. Inget hände. Till sist tröttnade jag på att vänta och ringde upp SSSB. Jag fick svar på mina frågor direkt. SSSB skulle ta en månad på sig att behandla min ansökan, eftersom delegationen som granskar sådana ansökningar bara sammanträder en gång i månaden. Nåja. Så långt var allt frid och fröjd, förutom att det förstås irriterade mig att ingen svarat på mina mail.

Någon vecka senare började jag ana oråd. Då fick jag nämligen svar från en av de personer jag mailat - och detta svar var helt olikt det svar jag fått av den jag pratat med i telefon. Fler mail började ramla in, jag ringde fler gånger - till sist hade jag fått fyra olika svar av fyra olika personer. Vem hade rätt? Hur skulle jag göra för att få min andrahandsuthyrning godkänd i tid?

Jag bestämde mig för att följa den anvisning som krävde att jag gjorde mest, för att åtminstone inte ha råkat missa något som jag borde ha gjort. På senaste telefonpersonens inrådan faxade jag alltså in en ansökan om fritermin, d.v.s. en vädjan att få uppskov från kravet att ta 10 högskolepoäng under vårterminen. Samma dag blev jag uppringd av en dam som meddelade mig att man inte får hyra ut i andra hand samtidigt som man har fritermin; nog vore det väl bäst om hon rev ansökan åt mig? Jag suckade och lät henne göra det, samtidigt som jag önskade att jag haft möjlighet att banda samtalet som bevis i senare tvistemål.

När jag och min hyresgäst väl stod på SSSB:s kontor och skulle skriva under ansökan fick vi inte lämna in den, eftersom deras datorsystem var nere. Då gick den inte att skicka iväg, fick vi veta. Jag kom tillbaka på måndagen, och då gav tjejen som satt på kontoret (en annan den här gången) mig en stämpel direkt som sade att min ansökan blivit godkänd. Tydligen behövde ansökan plötsligt inte längre skickas någonstans. Och vad hände med delegationen som skulle sammanträda en gång i månaden? Jag frågade henne för säkerhets skull, men hon skakade på huvudet och visste inte vad jag pratade om.

Det bästa som kan sägas om SSSB är att de är överbyråkratiska. Det sämsta är att de trots all sin stela administration ändå misslyckas med byråkratins grundidé, nämligen att ärenden ska behandlas likadant, oavsett vem som råkar sitta på kontoret och oavsett om det är måndag morgon eller fredag eftermiddag. I SSSB tycks den högra handen inte veta vad den vänstra sysslar med.