Du måste ha en bostad ordnad redan när du ansöker om visum, för om du inte kan uppge vilken adress du ska åka till direkt efter flyget så blir du nekad.
Tyvärr (hehe) kan jag inte vara till så mycket hjälp på det här området, för jag hade turen att bli tillfrågad om att hyra ett rum av en kollega till professorn jag ska jobba hos. Men det är ju ett tips i sig; fråga forskaren som ska ta emot dig om han eller hon vet någon du kan bo hos. Eller om han eller hon åtminstone kan sätta upp en lapp på någon anslagstavla på skolan.
Innan jag blev tillfrågad så hann jag emellertid leta runt en hel del själv på nätet, och att hyra en hel lägenhet är bara att glömma om man tänker leva på enbart CSN. De absolut billigaste lägenheter som UCI (mitt universitet) erbjuder sina anställda går på 10 000 kr i månaden. Och då är det ändå ganska schyssta priser. För att hitta en rumskamrat att hyra in dig hos, kolla Craig's List. Kör här samma taktik som när du mailade olika forskare: Skriv ett standardmail och spamma alla du hittar som du eventuellt kan tänka dig att bo hos. Väldigt få svarar, eftersom Craig's List uppmanar sina användare att bara göra affärer med personer i deras geografiska närhet. Jag har också fått höra att de som annonserar på Craig's List får väldigt många bluffmail från just Europaområdet...
Jag skaffade AIM (amerikanarnas MSN) för att snacka med mina potentiella hyresvärdar och lära känna dem. Tyvärr visade det sig vara rätt svårt att hitta någon som det klickar med och som matchar mina kriterier. Alla som redan vid första samtalet ber mig att skicka bilder på mig själv eller visa mig i webcam är en definitiv bye-bye, till exempel. Jag hade något på G med en redig amerikansk familj ett tag, men mamman slutade höra av sig sedan jag frågat hur gamla hennes barn var. Kanske trodde hon att jag var en förklädd pedofil. Lite orättvist, eftersom det faktiskt var hon som började snacka om ungjävlarna.
Nä, det känns ganska skönt att bo hos någon min professor känner, och slippa lita på någon främling från Internet. Om du inte lyckas fixa en sådan deal, testa de olika svenska nätverk som finns runt om i USA, exempelvis Svenska Kyrkan, eller SWEA om du är kvinna. Har man tur kan man t.o.m. få bli "husvakt", d.v.s. bo gratis hos människor som är bortresta, mot att man vattnar blommor och inte släpper in inbrottstjuvar och så. Fast amerikanarna må vara gästvänliga, men de flesta vill nog träffa dig personligen först innan de låter dig vakta deras hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lilla tjurskalle då. Dom vill antagligen se dig så att dom först och främst ska få en uppfattning om dig och även helt se att du är en riktig person. Säkert många bluffmakare där ute. Och bara roligare att prata med nån som man vet ser ut, du blir mer levande liksom. Men det löste ju sig ändå så det gör väl inget. ;)
Tro mig, mitt gallringskriterium funkade ganska bra. De seriösa ville diskutera mina levnadsvanor och mina intressen, de oseriösa ville se bilder på mig och frågade om jag har pojkvän. Vill man göra ett seriöst intryck så kan man åtminstone vänta med såna frågor tills vi pratat ett par gånger. De här figurerna brydde sig knappt ens om att dölja vad de var ute efter.
Like they say in the U.S. of A., "humor them". Dom kanske bara är nyfikna i en strut. Alla kanske inte är ondskefulla. Behöver inte vara så misstänksam. ;)
Men som sagt, allt är löst nu så det är av mindre betydelse.
Och om jag berättar att en av dem skickade ett foto på sig själv i bar överkropp?
Ja, det här hör till det förlutna för mig, men tänk på alla där ute som behöver mina råd! ;)
Ok, HAN behöver du inte kanske bo hos.
Bra Sanna. Gör allmänheten en tjänst, vad goodwill av dig. ;)
Skicka en kommentar