Men vad ska man ha den till?

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om vad jag egentligen ska göra där borta, för den som är intresserad (med andra ord: Hej, mamma). Som den uppmärksamme läsaren av tidigare inlägg kanske har noterat, så får jag ingen studentbostad av universitetet. Mycket riktigt, jag är inte student. Jag är anställd. Min formella titel är Junior Specialist, och jag kan inte bestämma mig för om det låter imponerande eller inte.

Jag var från början bestämd med att jag inte vill fastna i MDI-flumfällan (ni som har gått MDI-inriktningen vet exakt vad jag pratar om), men nu ser det onekligen ut som att jag har misslyckats lite på den punkten. Det projekt som jag fått tilldelat går nämligen ut på att fortsätta på detta, som byggts av en av Professorns doktorander och som kort uttryckt går ut på att man kör omkring i en bil, hissar upp ett periskop ur biltaket och får se information om de boende i kvarteret: Deras medelinkomst, etniska sammansättning, osv. Ja, skratta ni bara, men det var ett konstprojekt, och idén var därför att det skulle väcka tankar, inte att det skulle vara till nån nytta. Min uppgift är att ta den här tekniken och försöka göra nåt vettigt av den. Med andra ord ska jag i typisk verklighetsfrånvänd forskaranda försöka hitta på ett användningsområde till teknik som någon annan redan har byggt ihop bara för att han kunde, istället för att identifiera ett riktigt problem och lösa det. Men vad gör man inte för att få komma till USA. Jag hoppas dessutom kunna förena de två infallsvinklarna. Resultatet kan nog ändå bli riktigt bra - tekniken har stor potential, och jag har stort förtroende för Professorn.

Följande stycke kan hoppas över av den som inte är extremt intresserad av MDI:ns terminologi.

MDI-samfundet i Sverige har ju kommit överens om att usability ska översättas till användbarhet, vilket jag tycker är helt fel. Usable syftar ju i sammanhanget på användarvänlig, den term som bespottas av alla snobbar och besserwissrar* inom MDI:n, medan användbar snarare borde översättas till useful. En ordbehandlare som skapar PDF-dokument kan vara mycket användbar utan att vara särskilt användarvänlig (jag har ett utmärkt exempel på just en sådan hemma). Användbar eftersom man ofta vill kunna skapa PDF-dokument, men inte användarvänlig om den är förvirrande och krånglig att använda. Det ovan nämna periskopprojektet är däremot ett exempel på ett system som säkert är hur intuitivt och användarvänligt som helst, men vad fan ska man ha det till? Min uppgift blir alltså att ge det här systemet mer användbarhet - usefulness, utan att tappa dess usability ur sikte.

Att alltid ha en produkts usefulness i åtanke är tyvärr inte så självklart bland alla forskare som man kunde tro. Det tycks tvärtom vara ganska vanligt att man bygger ihop ett system som man själv tycker är häftigt, men som inte har någon uppenbar användning, och som man sen säger kan "förbättra kommunikationen" eller "stödja funktionshindrade personers interaktion med omgivningen". Somliga kallar det flum, andra kallar det för att tänka utanför ramarna. Döm själva.

* Jag är medveten om ironin i att kalla andra för besserwissrar här.