Stranden i Long Beach har som sagt inga vågor, och vattnet stinker. Det är dessutom alldeles extra fullt av skrikiga ungar. Men det finns duschar och det ligger ju på bekvämt gångavstånd hemifrån.
Stranden i Santa Monica verkar vara ännu ett turisttillhåll. De har till och med klämt in ett helt nöjesfält på piren. Utsikten är fin, över staden och bergen.
Vägen till Malibu är nästan värd resan i sig själv. Man åker på Route 1, Pacific Coast Highway, och på sina håll är det nästan lika dramatiskt som på den berömda delen av sträckan. Det är dock ganska glest mellan badställena, och själva Malibu är en liten håla, i stort sett bara ett utomhusshoppingcenter. Även stranden är mycket mindre än vad jag trott. Den ligger som en liten remsa mellan havet och en liten lagun full av fåglar, och bortom lagunen reser sig bergen. Det enda som stör idyllen är just PCH, som bullrar på avstånd. Vågorna är de högsta jag sett hittills, fast jag vet ju inte om det beror på själva stället eller om det bara var vädret just den dagen. Den största nackdelen med Malibu är att det ligger längst bort, i kombination med att bussarna är notoriskt opålitliga. Det var visserligen Labor Day igår, men kom igen, 3 timmar sen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar