Metaetnografi

Jag har ju sagt att folk här har pluggat mycket etnografi, d.v.s. konsten att sitta och titta på folk? Idag kom en grupp yngre studenter som går etnografikursen och som skulle titta på oss när vi jobbade i det nya labbet. (Har jag sagt att labbet är ganska soft förresten? Det har en myshörna, en projektor och en wii. Och en egen blogg.) And so the observers have become the observees. Jag tyckte lite synd om de stackars studenterna, för tråkigare uppgift får man leta efter. Alla vi som skulle studeras satt med hörlurar på framför våra egna datorer och rörde oss inte ur fläcken på hela dan. Ändå lyckades de flitiga studenterna tydligen observera en hel del, för deras pennor rasslade oavbrutet mot anteckningsblocken. Till sist var det bara jag kvar i labbet, och tre som satt och tittade och antecknade vad jag gjorde. Det var lite obehagligt.

Efter att ha plöjt några av artiklarna som Professorn gav mig kan jag konstatera att det inte bara är de som bygger häftiga men värdelösa bippilibopgrejer som flummar. Teoretiker är ingalunda immuna mot flum. Två forskare vars rapport jag läst berättar entusiastiskt om ett teoretiskt ramverk de uppfunnit, som kan användas för att analysera komplexa system som hanterar känslig information. Analysen ska förhindra att uppgifter som borde vara hemliga läcker ut i offentligheten på grund av någon brist i systemet. So far so good. De beskriver ett användningsfall på ett sjukhus där de, genom att ställa upp en avancerad matris och rita grafer och se var olika linjer korsar varandra, kommer fram till.... att man inte ska låta en lista med telefonnummer hänga framme i väntrummet om man inte vill att patienterna ska ringa hem till personalen. Vi tackar för den revolutionerande insikten, vad hade vi gjort utan ert teoretiska system?