Idag käkade vi pannkakor på ett litet café på Sunset Boulevard. Hollywood ser ut som vilken stadsdel som helst, med sunkiga vandrarhem och strippklubbar. Jag vet inte vad jag hade väntat mig istället, kanske att hela stadsdelen skulle bestå av filmstudior och lyxiga fantasivillor.
Det fanns dock en anledning till att vi var där på en tisdag - på helgerna är stället fullt med människor som vill bli "upptäckta". Då kan man tydligen få se folk som bara står på gatan i sina bästa kläder och med ett manus i handen och väntar på att någon talangscout ska gå förbi. Det låter sorgligt men också lite intressant, så nu har jag blivit lovad att vi ska åka dit någon helg också.
Pannkakorna var väldigt amerikanska - det vill säga söta, överdådigt stora och väldigt goda. Jag var väldigt kaxig i början, men trots att jag var hungrig som en varg orkade jag bara en pannkaka av tre. Jag fick be om en doggybag, för första gången i mitt liv.
Senare under dagen hann vi även besöka ett ställe där man fick en icecream sandwich för $1,25. En icecream sandwich består av två kakor av valfri smak, mellan vilka man lägger en klick glass av valfri smak. Jag har nu fått en dos socker som jag kan leva på i en vecka.
Sen blev det en liten tur till Westwood, området i närheten av UCI:s systerskola UCLA. Där fick jag lära mig att "Boba" är en populär dryck på caféerna. Det är nån sorts te med konstiga gelékulor i. Jag var skeptisk och smakade inte. Mest för att jag inte gillar te.
Efter de kulinariska utsvävningarna fick jag se Beverly Hills (eller var det Melrose Place?) med Rodeo Drive, den stora snobbgatan. Det blev dock inga bilder därifrån.
Ytterligare en sak jag fick se idag var min bil! Det är en silverfärgad Volvo DL från -85. Det finns dock en hake. Den kommer att kräva reparationer för minst $1000 om den ska gå att köra, vilket är ganska precis på gränsen till att det inte ska vara värt att köpa en annan bil istället. Det var alltså lite för bra för att vara sant...
Den behöver en ny "engine head", enligt J:s pappa. Den går att köra, men ryker som fasen. Den som har nåt vettigt råd att ge får gärna kontakta mig...
6 kommentarer:
vettigt råd: köp en ny bil.
mer vettigt råd: ät mer pannkakor.
Hm, fast en helt ny bil finns det inte pengar till, så valet står mellan den här och en begagnad som jag köper via internet, av nån jag inte känner...
Och jag tror inte att jag kan äta mer pannkakor på ett tag :D
Nu blir en viss make här hemma avundsjuk -han har alltid velat se Rodeo Drive (för mycket Pretty Woman)
hör runt - det kanske finns fler begagnade bilar i bland "bekanta" och vänners vänner
Kram Syrra
Jupp, sorgliga är ju att det finns nog nästan lika många manusförfattare i Hollywood som det finns skådisar, kan man ju tänka sig hur kärvt det är för dom. Kan ju finnas mängder med skådisar i en film, men kanske högst 4 manusförfattare och det är bara i enstaka fall. Konkurrensen är benhård minst sagt. Stora mysteriet är ju dock, med den konkurrensen, varför har så många Hollywoodfilmer bedrövligt manus?
Var det "flapjacks" som du åt (menar, "Jack" in the Box)? För jag har för mig att dom ska vara mer normala och att pancakes var dom tjocka. Om flapjack var så stora, hur stora måste inte pancakes vara då? Eller kanske bara är för ugnspannkaka. Eller är det två namn på samma sak... I'm confused...
Jag och bilar dock... Siltsch... I've got nothing...
Japp, flapjacks... Fast inte på Jack in the Box, den bilden tog jag bara för att visa att man såg Hollywoodskylten... ;)
Det är alltså inte "manusförfattare" som går hoppas på att bli upptäckta (tolkade jag det som), utan "skådisar". Redo att dra några repliker ur sin favoritfilm, så fort någon bara ber dem.
Jag tror att svaret på varför så många Hollywoodfilmer har dåligt manus är att folk går och ser filmerna ändå! Det lönar sig nog mer att investera i reklam och marknadsföring än i ett vettigt manus ;)
Skicka en kommentar