Idag tog jag en tur in till LA:s shoppingdistrikt. Det var trångt och stökigt, och det var mest samma billiga skit som såldes överallt, men nog var det intressant att strosa omkring och titta. Hela området dominerades av mexare, jag hörde knappt ett ord engelska på hela dagen. De redan trånga trottoarerna var smockfulla med gatuförsäljare som sålde färsk frukt, "shaved ice" (någon sorts slush), eller iPodkopior. I en stekhet gatukorsning stod dessutom en jävel och sålde levande små kaninungar i minimala stålburar som stod staplade ovanpå varandra.
Lokaltrafiken här är sjukt billig. För $3 får man en dagbiljett som tar en runt i hela LA och OC. Bilköp känns inte så akut längre.
På kvällen gick vi på bio, alla vi som bor i huset. Det var en trevlig och social grej, men tyvärr föll valet på Spiderman 3. Den kunde ha haft ett visst underhållningsvärde, om det inte vore för att storyn kom i vägen för specialeffekterna. Alla som känner mig vet att jag har låg tolerans mot sentimentala filmer, och Spiderman 3 var inget annat än en 2,5 timme lång parad av moderliga visdomsord, dissonanta stråkar och Tobey Maguires darrande underläpp. Ja, förutom en oförglömlig sekvens nånstans i mitten där Peter Parker har blivit tillfälligt ond, och jiggar runt på stan som en Hitler med eyeliner. Därefter avlöste filmklyschorna varandra i ett så rasande tempo att min hjärna stängde av sig i rent självförsvar, så under resten av filmen satt jag bara och stirrade på färgerna som rörde sig på bioduken. Disney själv kunde inte ha kittlat min kräkreflex på ett mer utstuderat sätt. Och för övrigt: Måste alla män ha superkrafter och alla kvinnor vara bräckliga offer som snärjer in sig i spindelväv, eller blir kidnappade, eller hamnar längst upp på en rasande byggnad hela tiden? Vakna upp Marvel Enterprises, det är 2007 för i helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar