Frustration

Jag är förbannad på Nordea. Det har ingenting med USA att göra. Som en ursäkt för att få skriva om det ändå (jag behöver vräka ur mig lite galla) så väljer jag vinkeln "Välj inte Nordea om du ska åka utomlands".

Till en början tyckte jag mest synd om Nordea för att de är så hårt ansatta av blufförsök. Det är den naturliga konsekvensen av att vara den största banken i Sverige. Naturligtvis ökar chansen att någon stackars kund nappar på ens phishingförsök, om bluffmailen går ut till många kunder. I början tyckte jag också att det kunde vara lite underhållande att få mail* där det stod:

"Bäste kund!

För Nordea har sommar 2006 blivit en av de mest fulla med illegala operationer. På grund av det förklarar Nordea nästa månad för månaden av fraudkamp... "

Men nu är det inte roligt längre. Den 15 maj fick jag ett email från min mor om att Nordea tänkte spärra mitt bankomatkort, för att kortnummer och kod kommit i orätta händer. Nordea lovade att skicka ett nytt kort innan den 24. Jag tog det hela med ro. De har nio dagar på sig, tänkte jag. Vad kan gå fel?
   Någonstans i bakhuvudet anade jag ändå oråd, så jag passade på att ta ut en summa pengar innan kortet spärrades. Jag tog i i överkant, så att jag skulle ha så att jag klarade mig om kortet dröjde. Jag har trots allt tampats med svensk byråkrati förut.

Kortet dröjde. Och dröjde. Pengarna jag hämtat ut tog slut. Efter att både jag och min mor ringt till Nordea och tjatat fick vi veta att de hade ignorerat alla instruktioner och skickat kortet till Stockholm, där varken jag eller mor kunde komma åt det. När hon ringde och vänligen påpekade detta för dem skickade de ett nytt kort hem till henne istället. Detta skickade hon sedan till mig med post, men det tycks ha fastnat någonstans på vägen. Enligt Nordea måste kortet skickas till svenska konsulatet, det kan inte skickas direkt hem till mig. Mamma tyckte att jag skulle ringa Nordea själv och reda ut det hela.
   Jag ringde, och möttes av en förvånad tjej som inte aaalls hade koll på att jag befann mig i USA. De hade ingen amerikansk adress till mig. De kunde genast skicka ett nytt bankomatkort med post, som jag skulle få hem i brevlådan. Konsulatet? Neej, det behövdes inte, USA:s postväsende är så pålitligt och bra.

Det här med att få olika svar beroende på vem man frågar börjar bli obehagligt bekant. Jag har en känsla av att det här nya kortet inte heller kommer att dyka upp.

Hittills har Nordeas strul kostat mig:

Försenad hyra

Jag kan bara äta makaroner och ris

Jag har missat den helg då jag tänkte köpa bil inför en kommande roadtrip. Det börjar bli jävligt bråttom om jag ska hinna ta körkort också.

Jag fick stå och förnedra mig vid disken på gymmet och förklara varför jag inte kan betala månadens räkning, som ska dras automatiskt från mitt (numera spärrade) VISA-kort

Den där sista punkten är nästan det som gör mig argast (kanske för att det hände alldeles nyss). Killen bakom disken såg förstående ut och gav mig numret till sin chef. Det syntes att han inte trodde mig.
- Jag har pengar, men jag kommer inte åt dem, sa jag patetiskt, och han nickade medkännande.

Om det funnes någon rättvisa i världen skulle Nordea tvingas skicka hit en representant med jetflyg, som skulle få stå där och förnedra sig i mitt ställe.
- Men hon har pengar, det är bara det att vi inte har lyckats betala ut dem till henne!

----
* De mailen går ju förstås ut till slumpmässiga epostadresser, inte bara till Nordeakunder. Jag kan alltså byta bank och ändå få fortsätta att ta del av det roliga. I win.